Jag är inte alls lika nedstämd och har dom där djupa och tunga tankarna nu. Det som är jobbigt är att jag har inte långt tålamod bl.a med barnen är dom gnälliga och trotsiga så får jag panik det blir för mycket, det blir kaos och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är skönt när både jag och min sambo är hemma. Och jag är oerhört tacksam över att barnen får komma till dagis varje dag. Det är morgonen som är värst för mig. Även fast jag inte är deprimerad nu så har jag mycket som är jobbigt eller bättre beskrivet: begränsar mig. Förra fredagen skulle jag lämna bara Saga på dagis och jag skulle till tandläkaren. Men det gick inte. Saga skulle lämnas 7.00 och vi kom till dagis 8.30 och det blev ingen tandläkare. Jag känner även att jag inte borde köra bil och det har ju faktiskt läkaren sagt till mig att jag inte borde men jag gör det ändå. Jag måste ju annars blir allt ännu jobbigare.
Jag vill skriva mer men orkar inte så orkar jag blir det ett inlägg imorgon som handlar om ett faktum att det råder för många fördomar kring psykisk ohälsa även bland oss som lider av psykisk ohälsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar