Medicinen för natten gick inte att trappa ut. Quetiapin tar jag på kvällen, den är stämningsstabiliserande och jag blir trött ett par timmar av den därför tar jag den som insomningstablett. Har trappat ut den under en lång tid och när jag var i Thailand mådde jag så bra när jag bara tog en låg dos. Så när jag kom hem tänkte jag att då borde jag kunna sluta med den nu som jag kommit överens om med läkaren, men fy fan så dåligt jag mådde. En dag låg jag på mattan i vardagsrummet och kände att allt var hopplöst, det kändes som ett jävla nederlag. Börja må bra och sen stupa ner i ett helvete igen. Det är verkligen så när jag mår så dåligt att jag tror att det aldrig kommer bli bra igen. Det spelar ingen roll hur mycket du säger att det kommer bli böttre det kommer vända för just då mår jag så helvetes skit och vill bara dö. Dagen efter mådde jag mycket bättre på förmiddagen och eftermiddagen slutade med skit igen. Lätt irriterad och bölig för minsta lilla. Jag ringde psykiatriska mottagningen där jag har fått tid efter nyår. Det tog mig nästan en vecka att samla mig för att ringa, jag var nummer nio i kön och bad att bli uppringd och hon ringde upp mig, vi pratade men samtalet bröts. Det var inte min mottagning som försvann utan hennes. Hon ringde aldrig tillbaka och nu har det gått 4 dagar och jag har inte orkat ringa tillbaka. Du kanske tänkter vadå inte orkat ringa?! Ja men det är så det är, jag orkar inte messa vissa dagar heller.
Jag har börjat med medicinen igen och börjar känna mig mer stabil igen.
Jag har börjat inse att jag måste ha en vardag med fasta rutiner och jag behöver min medicin som jag blir trött av. Får fråga om det finns någon liknande som jag inte blir så trött av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar