Perspektiv

Jag märker själv att jag börjar få ett annat perspektiv på livet och mitt eget liv. Jag reflekterar över vad som är positivt och negativt för mig, vad jag tycker om och inte tycker om, vilka människor som jag trivs med och vilka människor jag inte trivs med. "Bara" av det känner jag att jag kan hålla bättre balans i min tillvaro och av det en stabilare vardag. Jag har förstått att det viktigaste på listan är inte att börja jobba och leva på som vanligt igen. Det viktigaste är att jag ska lära mig och hitta sätt som håller mig stabil i vardagen och med mig själv. 

Av alla jul och nyårs helger som varit nu har jag lärt mig att regelbunden sömn är det absolut viktigaste för mig. Och sover jag regelbundet kommer det av sig självt att jag tar mina mediciner regelbundet vilket också är viktigt och påverkar mitt mående mer än jag tidigare trott. 

Min önskan är att jag ska hålla mina rutiner och börja mina långpromenader och senare komma igång med träning av någon form, för träning vet jag också av tidigare erfarenhet att det påverkar min sömn och mitt välbefinnande otroligt positivt. 

Jag har börjat acceptera att jag har fått en diagnos som ändrat mitt liv totalt. Jag har inte haft diagnosen hela mitt liv utan det är under min senaste sjukperiod som den har eskalerat och det är från och med det, och nu som jag har fått ändra vissa delar i min livstil för att hålla mig i balans och leva efter det som håller mig labil.