Igår skulle jag ha flugit upp till Stockholm för att gå på en begravning. Men det blev inte så. Det blev inget närvarande farväl. Men jag har tänkt på henne hela dagen idag, som begravningen var<3
Tillbaka till igår när jag väl kommit upp ur sängen så kom jag inte igång jag kände inte och visste inte vad jag skulle göra, vad var viktigt och vad var behövligt?
Behövde jag koka kaffe? Behövde jag gå på toa? Jag visste inte. Det sjuka var att istället för att koka kaffet och gå på toa så bäddade jag rent sängen slängde in lakanen i maskinen tog dammsugaren och dammsög hela huset, när jag nästan var klar var orken slut och jag började tänka vad fan jag höll på med?!
Jag hade legat hela morgonen utan att komma upp ur sängen och det jag lägger min Lilla energi på är att bädda rent och städa?
Men det känns lite lättare att få må dåligt om jag har det rent om kring mig och då har min sambo och mina barn det bra.
Jag vill inte vara en sån psykiskt sjuk mamma som ligger i sängen med kläderna på hela dagen, disken står på berg i köket och tvätt behöver tvättas.
NEJ det går inte för sig. Jag vill att andra ska behöva lida så lite som möjligt på grund av min sjukdom. Så kan barnen komma hem till ett rent hem men en trött mamma. Det känns bättre och när jag gjort allt det då kan jag må dåligt tills det är dags att hämta barnen för då är det på med smilet igen. Men jag älskar mina barn mest av allt på hela jorden, jag tror att hade jag inte haft mina barn så hade jag inte överlevt så många svackor som jag gjort. Innan jag fick barn så mådde jag dåligt lika mycket som nu men då gjorde jag ansträngningar för att slippa lida men nu går det inte. För min kärlek till mina barn är starkare än mina hopplöshets känslor när jag mår dåligt.
Åh jag skulle kunna skriva och skriva men nu får jag kramp i fingret men avslutar men att skriva att denhär dagen har varit lite bättre än igår!
Kram och godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar