Jag har kommit upp en bra bit från det mörka och djupa. Tankarna om varför jag ens ska existera när jag går runt som ett mörkt moln och som får min familj att svepas med men inte i samma moln. Nu går jag istället balansgång på en lina mot mitt mål. Mitt mål är inte att jag ska komma tillbaka, jag ska hitta nya sätt att lära mig att leva på ett sätt som gynnar mig till en bättre hållbar hälsa. Inte ett liv med att dagligen gå balansgång.
Jag måste lära mig att vara uppmärksam på tecken som tyder på att jag antingen är på väg ner i en depression eller på väg för mycket upp i hypomani.
Just nu har jag en viktig punkt att ta tag i men som jag skiter i för jag orkar inte.Jag har sökt hjälp av en anledning inte för att behöva söka hjälp för att söka hjälp.
Psykologen som aldrig ringde tillbaka för att boka en ny tid hon har lurat regionen på min bekostnad. Hon har angett att jag har träffat henne fler gånger än jag igentligen varit där. Och på grund av det så får jag inte träffa min ”nygamla psykolog” för att enligt regionen ska det gå 3 månader innan jag har rätt att söka hjälp av en ny kontakt när jag har haft en kontakt som varat fler än 8 tillfällen. Jag har inte träffat denna kontakt 8 gånger.
Och så enkelt är det inte att bara ”anmäla” detta utan för att jag ska kunna komma till min ”nygamla psykolog” så måste jag söka upp psykologen som för det första skiter i att boka en ny tid med mig och som inte nog med det, tjänar pengar på min bekostnad. Med min bekostnad menar jag att jag inte kan få min hjälp i tid och utan onödiga hinder. Jag måste uppsöka henne för att fylla i ett formulär om behandlingen som Region Skåne kräver för att jag ska kunna avsluta kontakten.
Jag orkar inte ta tag i det så därför, lutar jag mig bara tillbaka och hoppas på att min upptrappning av min nya medicin, samtidigt som jag gör uttrappning av min gamla medicin ska hålla mig i schack och hålla balansen på linan mot mitt mål.
Tack för du läste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar