När jag gick här hemma och packade upp så kom tunsen tankar. Tänk att jag för mindre än 14 dagar sen tyckte att den ända rätta var att avsluta mitt liv till att ha varit på en familjesemester och haft det gott. Och att nu komma hem och hänga med i mina egna svängningar. Dom senaste tre nätterna har jag drömt mardrömmar (även fast vi var i väg och hade det bra) var det mitt undermedvetetna som ville påminna mig och vardagen hemma för att inte tro att allt är bra nu bara för att jag varit iväg på en bra semester!?
Jag packade upp, grät, tänkte på jobbet, hur påverkade barnen blir av min hälsa, mitt förhållande med min sambo..
Imorgon börjar vardagen på riktigt hoppas att jag kan hålla mig så pass stabil som jag varit på resan.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar