Dagen innan vi åkte till Cypern trodde jag att jag skulle bli galen på riktigt. Mina två älsta barn skulle på varsit kalas, maskerad båda skulle vara utklädda och kl 13 skulle dom vara där. Strax innan 12 började dom fixa sig och jag hade inte ordnat utklädningskläder, inga presenter och hade ingen koll på adresserna. Och då när dom skulle börja förbereda sig började det krafsa i mig. Jag snabba mig att ringa grannen som kom in med utklädningskläder till ena barnet. Och hon blev klar. Alla kände att jag gick runt som ett nervvrak. Ja det spårade ur och jag vill inte ens fortsätta skriva om det. Men vill ändå få ner det för att se mönstret hur jag mår.
Min dröm påminde mig om hur ensam jag känner mig när jag är deprimerad och hur frustrerande det är när ingen förstår vad jag känner. Men jag har några vänner som vet och som själva gått/ går igenom depressioner. Jag är glad att dom finns i mitt liv det gör nog så jag orkar fortsätta.
Men jag har också börjat lära mig hur jag fungerar. Vid stress(för mycket på samma gång), när det inte blir som det var tänkt, när något oförutsett händer, när jag inte äter när jag behöver det, när jag inte sovit ordentligt och när lite av allt detta håller i sig förlänge och jag inte hinner få återhämta mig så blir jag orolig, lätt retlig/irriterad, ledsen/sorgsen och tappar fokus vilket just nu leder till att jag får panik( hyperventilerar, tankarna bara snurrar och jag gråter och vet inte vart jag ska ta vägen).
Allså så borde jag äta regelbundet, sova regelbundet, ja göra allt på regelbundna tider. Och inte för mycket på samma dag. Och händer nått oförutsett så borde jag backa och ta igen mig och sen komma tillbaka och fortsätta.
Så det var det jag orkade skriva nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar