Dag ett

Nu ska jag hitta livet igen eller på nytt? Oj vad religiöst det lät. 

Igår träffade jag den nya psykiatrikern. Eller nya och nya jag kommer hinna träffa henne en gång till innan hon slutar. 

Min sambo var med mig och innan vi fick träffa henne var jag som ett nervvrak. Bet ner mina naglar så idag är jag öm om fingertopparna. 

Hon var underbar, erfaren och jag kände direkt förtroende för henne att hon visste vad hon höll på med. 

Jag har fått alldeles För höga doser medicin. Jag äter en antidepressiv medicin som heter Venlafaxin, den har hjälpt mig mot ångesten och depressionen men den har bara hjälpt vid Max dos 375mg!!! Och jag har blivit mer "speedad" i huvudet av den och då har jag fått en stämningsstabiliserande medicin som heter quetiapein 100mg och den tar jag på natten och efter 1,5 timme deckar jag på den, dom första tre fyra timmarna vaknar jag inte om någon försöker väcka mig/ barnen skriker. 

Men jag har trott att det är det här jag behöver och snart kommer jag må bra jag måste bara "varva ner" 

Psykiatrikern igår informerade mig om att Jag äter för mycket medicin helt i onödan. Och helt fel till min diagnos. 

Hon har lagt upp ett schema till mig för att trappa ner venlafaxinet på 6-7 veckor, (det går inte att sluta tvärt med den så den ger extremt obehagliga biverkningar.)

Så igår kväll när jag la mig började jah med en ny medicin som ska hjälp mot depression samt stabilisera mina svängningar om jag förstod henne rätt. 

25 mg lamotrigin. Men jag tar fortfarande quetiapin 100mg. Idag på morgonen ska jag ta mindre dos venlafaxin. 

Imorse när min sambo skulle köra iväg barnen orka jag inte gå upp så jag har sovit till ca 10 idag men det behövde jag jag känner mig så utvilad och känner ett lugn i själen på att nu bara jag ger det tid så kommer jag snart få leva normalt med ett liv med lugn i kroppen. 

Igår sa jag till min sambo att "mitt liv hänger på den här läkarbesöket" för hade jag inte fått den positiva feedbacken av henne och känt att hon tagit mig på allvar så hade jag inte suttit här med ett nytt hopp om livet utan tankar och känslor om hur länge till orkar jag?. 

Nu her jag ett delmål och det är att jag ska träffa psykiatrikern om några veckor igen så jag kan leva på hoppet och tron om att det ska bli en bra förändring nu.