Jag blev hörd. Jag fick ett omtänksamt svar och han bad om uppgifter till mottagningen jag "tillhör" och efter några timmar ringde kliniken upp mig och erbjöd mig en tid som idag.
Jag tror att jag alltid har varit bättre på att göra mig förstådd skrivande än talande.
Om en timme kommer Min sambo hem från jobbet och ska följa med mig, mest för min skull men även för hans, för våran skull för det funkar inte såhär längre. Jag är inte levande och tiden står bara stilla samtidigt som den springer iväg.
Sist jag kände mig helt levande, då var det sommar och jackan fick hänga kvar hemma i hallen. Nu är det höst och kalla vindarna börjar komma och jag har inte kommit någonstans. Men jag vet att det kommer, bara inte när.
Jag hoppas läkaren erbjuder mig en förändring eller åtminstone en förändring att se fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar