Va fan hände?

Verkligheten kommer mer och mer i fatt mig. Men jag tror att det är en del i "tillfriskningen" som jag måste bearbeta. 

Stanna upp och tänka, -Shit, vad var det igentligen som hände? Vad var det som gjorde att jag blev så sjuk och upplevde min Magnus mig under den värsta tiden? 

Jag känner mycket oro och ångest inför årsskiftet då min sjukskrivning går ut helt och jag har inte fått tid till min nya läkare fören den 8/1 vilket betyder att mitt jobb förväntar sig att jag kommer tillbaka och jobbar fullt från och med 1/1 och jag känner mig absolut inte mogen för det. Jag måste ta tag i att ringa en läkare som kan sjukskriva mig tills jag får komma till min nya läkare, jag har gått och samlat mig och försöker verkligen tvinga mig själv att ringa men jag orkar inte det går inte. Och jag hade nog inte svarat om jag hade blivit uppringd heller. Jag får panik, jag orkar inte. Nej jag är inte lat och det är inte så att jag inte bryr mig. Men jag kan inte. Jag kan slå numret och vänta till någon svarar men sen orkar jag inte, för jag vet inte om jag kommer bli ombed att ringa någon annan och sen ska jag samla mig två veckor till innan jag klarar av att ringa och då är det dags att åka till jobbet. Det här blir bara en ond jävla cirkel. Jag borde ringa min chef också. Förbereda henne, men jag orkar inte. Jag orkar inte ursäkta mig och förklara mig. Och jag orkar inte höra folk fråga när jag ska börja jobba igen eller hur länge till jag tänker vara sjukskriven?! Jag tänker inte att jag ska bli sjukskriven, jag tänker att jag måste tänka på vad jag ska göra för att orka ta hand om mig själv, mina barn, min sambo och mitt hem. När jag klarar av det så kan jag tänka på att börja jobba men inte helt. 

Hur fan orkar hon skriva?! Jag slipper se eller höra reaktioner som påverkar mug då jag är sjukt känslig för yttre påverkan. 

Jag blir fan ledsen när jag läser vad jag skriver för det låter så illa men det är så illa och jag orkar inte göra nått åt det. 

Känns piss käpp åt helvete, god natt.