Inte lika dystert

Idag har det inte känts lika tungt och dystert men jag är så trött. Jag har kommit ner i varv (vilket jag behöver) min hjärna och kropp behöver vila och återhämta sig. 

Det stressiga, stressigt förknippas med att ha många saker som måste göras på kort tid, bilköer som gör att du inte kommer fram på beräknad tid. Eller när man försovit sig då är det stressigt, för dom flesta. 

Just nu för mig är det stressigt när jag ligger och vilar och vet att barnen snart kommer hem och jag vet att jag är ensam när jag ska göra mat till dom, dusha/bada dom och sen lägga alla fyra barnen själv, för att Magnus måste jobba. Jag vilar och vilar för att jag ska orka när dom små kommer hem. Ber någon av dom stora barnen mig om hjälp nu när jag vilar, startar stresskänslan i mig och jag blir lätt irriterad och gråtmild. 

Jag gråter inte nu och jag är inte ledsen men jag är trött och behöver vila. Jag behöver vara ifred men det går inte, det funkar inte så när jag har fyra barn.

Och läkaren som skulle ringa mig igår eller idag..,.., hon har inte ringt.

Det gör mig ännu mer trött och förtvivlad. Jag trodde att jag hittat en läkare att lita på nu. Vem kan jag lita på när jag är så beroende av hjälpen?