Insättningsbiverkningar

Jag ökade lamotriginet förra veckan och redan från dag ett kom insättningsbiverkningarna, huvudvärk och trötthet. Jag sover 11 timmar per natt just nu. Du tänker säkert men herregud vad psykiatrin drogar henne men nej det är så här tills min kropp vant sig vid medicinen. Lika dant som du kan bli trött och slö av penicillin så blir jag trött och slö av min medicin tills jag vant mig vid den. Skillnaden dock är ju att du inte ska vänja dig vid penicillinet. 

Jag är glad att jag är sjukskriven när jag är så här trött. Tänk om jag skulle ha gått upp och jobbat 7 i morse? Jag vaknade bara till och pussa mina barn hejdå innan min sambo körde dom till dagis. Jag har inte orkat gå upp och hjälpa min sambo med barnen en ända morgon sen senaste veckan och för ännu fler veckor sen tillbaka gjorde han nästan allt själv. Jag bara var där och kolla på som en jävla zombie. 

Allt jag skriver här får du gärna ta del av att läsa för som sagt jag vill få bort fördomar och tänker att jag kan bjuda på min egen historia. Men jag använder också mitt skrivande för att bearbeta och arbeta med mig själv. 

Jag har hela mitt liv fram till nu aldrig stannat upp och reflekterat. Har jag mått dåligt så har jag mått dåligt men när jag väl börjat bli pigg så har jag bara tagit till mig allt pigga och roliga och tagit allt det dåliga precis som ett papper och bara knöglat ihop det och kastat det bakom ryggen, "glömt det", inte pratat om det och inte reflekterat och känt efter vad jag igentligen kände. Samma sak när jag mår dåligt så ser jag ingenting av det fina i livet det jag har och det som jag i vanliga fall uppskattar. 

Men den här gången tänker jag reflektera hela den här sjukperioden på djupet. 

När började den och vad utlöste den? 

Var det tredje graviditeten eller mitt i mellan tredje och fjärde? Det är fan lång tid.